Permanent Semester

Jag älskar att resa, som nu jag skulle bara till Göteborg, det går ju direkttåg såklart, men för bara 15 kronor kunde jag ta ett tåg och byta i Lund, alltså Lund, det är alltid härligt att komma till Lund eller till Skåne, som att få en bit av kontinenent, att vara på resa. Här i lund hittar jag en fin fin vinbar där dom säljer italienskt öl från ett litet bryggeri i Rimmini… lokalen är klädd i sten klinker träpanel och träbord i mjuk valnöt, Bartendern häller upp en enorm öl i ett vackert glas, den är ljus, och den smakar gudomligt, bättre än alla svenska öl man kan dricka, Magnus, detta är bättre än Miller. jag önkskar jag kunde stanna en timma till, men snart åker jag vidare till Göteborg, men jag vet att det kommer bli lika trevligt… att åka längs kusten förbi Helsinborg, Falkenberg, detta fantastiska landskap med karga åkrar avlövade träd och sen se havet bryta fram i landskapet.
Efter några timma kommer man fram till regniga vackra Göteborg med sina gula lampor som bryter i diset likt lamporna på en båt i ett hav en mörk natt.
Jag älskar att resa, stiga på tåg, gå igenom stationsbyggnader, gå igenom flygplanshallar, checka in i flygplan, få ett glas vin av en trevlig flygvärdinna, komma fram till en ny stad, äta en lokal lunch, åka vidare. För några år sedan skulle jag ner till Cairo. Jag kunde ha valt SAS-Egypt Air som hade direktflyg från Copenhagen, men jag gillar inte SAS-Egypt Air. Maten är god, men dryckerna är helt förfärliga, ljummen pepsicola som serveras ur 1,5 liters flaskor och inga rättigheter för vin eller öl eftersom dom är muslimer. Jag hittade en annan resa med Air France och KLM, med mellanladning först i Paris sen i Amsterdam, sen vidare till Cairo. På flygplatsen i Amsterdam träffade jag en söt ung kvinna vars familj ägde en vingård, just därför gick vi till en vinbar på flygplatsen och drack ett oerhört gott vin, det år sådana upplevelser man inte vill vara utan. Resan tog tio timmar och jag njöt av varje minut. Jag såg en film en gång, Permanent Vaccatiion hette den, den var inte särskillt bra, men jag ksulle inte ha något emot att leva så, ständigt på resande fot, permanent semester i resten av mitt liv, likt en Vagabond, likt nomaderna i Mongoliet likt dom heliga männen i Indien, likt Strider i Sagan om Ringen, likt Jennifere Larwens i filmen passanger som korsar galaxen…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *